Kommunpolitik kan tydligen handla om vad som helst

Har under dagen deltagit på kommunfullmäktiges sammanträde i Linköping. Dessa tenderar att vara tämligen intressanta men ineffektiva, idag inget undantag. Över en timme ägnades åt en S-märkt motion som handlade om open-source program på skolorna eftersom man menar att Microsoft har en monopolställning. Man lyfter dessutom fram att:

"..för hemanvändarna finns stora ekonomiska fördelar. Familjer behöver idag ha en Microsoftinstallerad dator hemma för att skolarbetet ska fungera, särskilt om eleverna vill ta med sig dataläxor hem. De familjer som planerar att köpa en ny dator behöver ta hänsyn till vilket dataprogram som barnen och övriga familjen är inskolade i."

Detta är intressant ur flera aspekter. För det första är det inte sant, Word och Excel är kompatibla med de flesta open source program och andra operativsystem som finns. Detta leder till det rimliga antagandet att barnens användande av dessa program  i skolan torde ha mycket liten inverkan på vilken dator familjen köper. För det andra konstaterar Utbildningskontoret mycket riktigt att det redan är berörd verksamhet som avgör vilka program som ska användas. Det finns alltså inget formellt hinder mot att använda andra produkter. Jag får närmast intrycket när jag läser motionen att det motionärerna vill är att stoppa skolorna från att använda Microsoft program!

Det är också intressant att man i motionen helt sonika medvetet väljer att inte ta hänsyn till kostnaden för skattebetalarna:

"I vår argumentation lyfter vi inte fram att mjukvaror med öppen källkod skulle vara billigare för kommunen. Men program med öppen källkod kan laddas ned på internet. Men för kommunen skulle det finnas installationskostnader, utbildningskostnader och driftskostnader liksom för andra system."

Alla omläggningar av datasystem kostar pengar. Att skolorna idag huvudsakligen använder Microsoft produkter beror i regel på att det fortfarande är det vanligaste som folk kan och använder privat. Det innebär låga utbildningskostnader och dessutom medför det ofta teknisk support som mig veterligen inte alltid är helt lättillgänglig för open-source system.

Men om man bortser från att det är en dyr omläggning man föreslår som inte kommer påverka privatpersoners inköp av datorer i någon nämnvärd omfattning så faller allt detta på att det inte är en politisk fråga för KF.


På sin höjd skulle detta möjligtvis kunna diskuteras i Bildningsnämden och Barn och Ungdomsnämden men detta är faktiskt en fråga för skolorna själva. Varför då? Jo därför att datorn och datorprogrammen är ett pedagogiskt verktyg i undervisningen. Detta är något som vi politiker ska hålla våra fingrar borta ifrån. Även om vi inte alltid gillar Microsoft.

Obegriplig kulturartikel av Juholt

Så har Håkan Juholt (S) nu kommit med en debattartikel i DN-debatt angående den svenska kulturen. Det är hitintills den mest floskelfyllda artikel jag läst. Ta följande:


"Som ordförande för Socialdemokraterna kommer jag att stå upp för en kulturpolitik som utrustar människor med vingar, som uppmuntrar till eget skapande genom hela livet, som öppnar museer och kulturens arenor, som respekterar den kunskap, det engagemang, det djup och den bredd som landets kulturarbetare står för"


Vad menar karln? Det här är ett språk som passar för ett linjetal men knappast i en debattartikel. Att han gillar kultur är uppenbart, men vad vill han med den? Jag får uppfattningen om att han vill ha fritt inträde till museer igen men jag är inte helt säker. På det stora hela är det nog mer riktat som en attack mot regeringen för den förda kulturpolitiken.


"Det är marknadsideologin och det bristande intresset som slår igenom. Så var exempelvis återinförandet av avgifter för museibesök mindre en fråga om pengar än ideologi: Man skall inte subventionera vuxnas kulturkonsumtion, hette det från de borgerliga. Verkligen? Byt ordet vuxna mot medborgare."


Byta ut vuxna mot medborgare? Här sätter sig Juholt verkligen på sin höga häst och tittar ner på massorna. Nej, det är inte alls alla vuxna som går på museer, det gjorde de inte ens när det var gratis. Och det gjorde i synnerhet inte ungdomarna heller. Och varför ska ett kulturnöje premieras över ett annat? Jag älskar en bra rockkonsert, det gör ganska många i min ålder, men går jag på en sådan betalar jag för mig. Varför ska jag behöva göra det medan den som besöker ett museum inte skall behöva det eller att den som ska se en symfoniorkester får den subventionerad? Och faktum är att ingenting är gratis. Fritt inträde på museer innebär mer pengar från medborgarnas plånböcker, pengar som för framför allt människor med låga inkomster ofta är i ett skriande behov av för att klara det vardagliga livet.


Juholt lyckas också verkligen sätta fingret på varför man bör vara försiktig med kulturpolitik överhuvudtaget:


"så ska exempelvis kulturpolitiken inte längre ”motverka kommersialismens negativa verkningar”"


Om kulturpolitiken verkligen har haft detta syfte så blir jag mörkrädd. Här är det ren politisk vänsterideologi som smugit sig in i "det fria" skapandet. Att Juholt ens ser detta som ett problem gör mig mörkrädd. Alla ska tydligen vara fria att skapa men statens kulturpolitik ska se till att kulturen har en viss ideologisk inriktning. 


Missförstå mig rätt, jag gillar kultur. Men därifrån är det ganska långt att tycka det är en bra idé att politiker via skattepengar skall styra vilken typ av kultur som är bra.

Wanngård visar mer än bara dåligt omdöme

Få har nog missat stockholmsossarnas nya gruppledare Karin Wanngårds uttalande om att "Unga ska inte tvingas ta och låsas in i skitjobb, som att vara säljare och arbeta på provision". Det mesta har redan sagts angående denna attityd till vissa arbeten samt om det olämpliga sättet att uttrycka det på.

För mig är dock det där lilla uttrycket "låsas in" betydligt mera intressant. Här uppvisar nämligen Wanngård en syn på arbete som jag tror förbigår många, framför allt borgerliga, debattörer. Wanngård vill alltså inte att ungdomar skall låsas in i jobb. Ursäkta? Det har tydligen inte slagit henne att ett säljjobb ofta är steget in på arbetsmarknaden och en första möjlighet att göra karriär.  Det är ganska få ungdomar som mot sin vilja och på livstid låses in i sina arbeten. För att inte tala om, hu hemska tanke, att det även finns många ungdomar som faktiskt trivs på sitt säljjobb.


Det Wanngård ger uttryck för är en syn på arbete som jag hittills bara stött på hos gammelsocialister. Arbete är något man får och sen arbetar med tills man går i pension. Skomakare bliv vid din läst, typ. Det är ett synsätt som kanske fungerade för 70 år sedan men som idag är oerhört omodernt. Människor byter jobb ofta och i synnerhet ungdomar provar på många saker som ett steg i att bli vuxen. Jag har själv jobbat både som bartender i Norge och som spelbiträde på Gröna Lund. Jag blev knappast inlåst på något av de jobben men den erfarenheten hjälpte mig att få mitt nuvarande jobb  samt att utvecklas som person.


Det är beklagligt att S numera verkar välja företrädare som går i otakt med tiden. Jag börjar dock bli orolig för att Wanngårds syn på inlåsning i arbeten faktiskt är en bärande idé inom partiet i stort. I så fall kommer den seriösa och skarpa opposition som alliansen ack så väl behöver för att kunna fortsätta utveckla bra politik snart att vara blott en önskedröm.

När PK går överstyr

Jag håller fullt med om att den något osmakliga underhållningen som bjöds på Helsingkronas nation i Lund var allt annat än lämplig. Men att gå så långt som att polisanmäla arrangörerna för hets mot folkgrupp? Önskar det vore någon hejd på lättkränktheten och att polisen fick använda sin tid åt riktiga brott istället för att utreda halvdassiga studentspex..

Valet i Finland

Hade egentligen tänkt skriva om gårdagens länsförbundsstämma men dels på grund av att den redan sammanfattats utmärkt här och dels på grund av att läget i Finland verkligen förtjänar ett par ord så tänker jag säga något om det finländska valet där högerpopulistska Sannfinländarna ser ut att göra ett kanonval.

Valet i Finland visar i mina ögon två saker. För det första visas svagheten i att i förväg inte kunna visa upp ett regeringsalternativ. När principen varit att alla kan regera med alla så flyttas makten från väljarna och in i myglet i maktens korridorer. När väljarna inte vet om en röst på Centern är detsamma som en röst på socialdemokraterna eller samlingspartiet tappas väldigt mycket av förtroendet för systemet. Om man inte känner att ens röst spelar någon roll och att beslut fattas över huvudet på en så blir man snabbt benägen att rösta på ett parti som i sin retorik går emot allt detta.

För det andra visas styrkan som ligger i EU-skepticism. Sannfinländarna har profilerat sig som ett starkt EU-kritiskt parti. EU har genom framför allt den inre marknaden som lett till friare handel gett oss väldigt mycket. Men även i grunden EU-positiva människor blir allt mer medvetna om det stundtals vansinniga slöseriet med skattemedel inom unionen och om den totala bristen på insyn och ansvarsutkrävande. Detta är något som jag verkligen tror kommer komma tillbaka och bita många etablerade partier i baken. Ju mer EU gör saker som EU inte borde desto bättre blir den politiska jordmånen för partier som profilerar sig emot projektet. Valet i Finland blir en försmak på vad som riskerar att bli framtiden i många europeiska parlament om inte EU i grunden förändras.

Ett länktips

Ifall någon skulle ha missat den:

http://www.mufostergotland.se/2011/04/anvand-vara-pengar-ratt-eller-ge-dem-tillbaka/

En ny början

Efter ett nästan två år långt uppehåll var man så till sist tillbaka på banan med bloggandet igen. Jag kommer framöver försöka skriva lite mera regelbundet om såväl politik, fritid och allmän galenskap. Väl mött och trevlig läsning!