Wanngård visar mer än bara dåligt omdöme

Få har nog missat stockholmsossarnas nya gruppledare Karin Wanngårds uttalande om att "Unga ska inte tvingas ta och låsas in i skitjobb, som att vara säljare och arbeta på provision". Det mesta har redan sagts angående denna attityd till vissa arbeten samt om det olämpliga sättet att uttrycka det på.

För mig är dock det där lilla uttrycket "låsas in" betydligt mera intressant. Här uppvisar nämligen Wanngård en syn på arbete som jag tror förbigår många, framför allt borgerliga, debattörer. Wanngård vill alltså inte att ungdomar skall låsas in i jobb. Ursäkta? Det har tydligen inte slagit henne att ett säljjobb ofta är steget in på arbetsmarknaden och en första möjlighet att göra karriär.  Det är ganska få ungdomar som mot sin vilja och på livstid låses in i sina arbeten. För att inte tala om, hu hemska tanke, att det även finns många ungdomar som faktiskt trivs på sitt säljjobb.


Det Wanngård ger uttryck för är en syn på arbete som jag hittills bara stött på hos gammelsocialister. Arbete är något man får och sen arbetar med tills man går i pension. Skomakare bliv vid din läst, typ. Det är ett synsätt som kanske fungerade för 70 år sedan men som idag är oerhört omodernt. Människor byter jobb ofta och i synnerhet ungdomar provar på många saker som ett steg i att bli vuxen. Jag har själv jobbat både som bartender i Norge och som spelbiträde på Gröna Lund. Jag blev knappast inlåst på något av de jobben men den erfarenheten hjälpte mig att få mitt nuvarande jobb  samt att utvecklas som person.


Det är beklagligt att S numera verkar välja företrädare som går i otakt med tiden. Jag börjar dock bli orolig för att Wanngårds syn på inlåsning i arbeten faktiskt är en bärande idé inom partiet i stort. I så fall kommer den seriösa och skarpa opposition som alliansen ack så väl behöver för att kunna fortsätta utveckla bra politik snart att vara blott en önskedröm.